Yrke Arrendator

Född 29 maj 1905 i Kamparp 1, Gryt (L).

Död 29 mars 1983 i Färlöv (L).

Gunnar gifte sig fredagen den 21 mars 1941 med Ellen Johansson född 16 juni 1914 i Hjärsåslilla 1, Knislinge (L). Hon dog den 13 december 1974 i Bonarp, Färlöv (L). Gunnar var 36 år och Ellen var 27 år gammal när de gifte sig. De fick 4 barn tillsammans. Erik 1932-1998, Gert 1941-2013, XX, XX. Gunnar blev 78 år och hans hustru blev 60 år gammal.

-------------------------------------------------

Far August Nilsson

Född 6 november 1865 i Solberga 6, Gryt (L).

Död 6 juni 1939 i Solberga, Gryt (L).

-------------------------------------------------

Mor Emma Persdotter

Född 3 november 1869 i Solberga 5, Gryt (L).

Död 15 juni 1921 i Kamparp, Gryt (L).

-------------------------------------------------

Fiktiv berättelse om Gunnar Nilsson:

Gunnar Nilsson – En Göing i jordens tjänst
Född i Gryts jord, levde för sitt arbete och sin familj

Gunnar Nilsson föddes den 29 maj 1905 i Kamparp 1, Gryts socken – ett landskap präglat av skog, sten, jord och envisa människor. Han växte upp som yngste son till arrendatorn August Nilsson och dennes hustru Emma Persdotter. Det var en barndom fylld av arbete från tidiga år – med jordbrukets rytm som läromästare och vardagen på gården som livets skola.

När Gunnars mor dog 1921 var han bara 16 år gammal. Fadern August levde ytterligare några år, men ansvaret på gården vilade nu i allt högre grad på sönernas axlar. Gunnar lärde sig tidigt att plöja, så, skörda och förhandla. Han växte upp till en arbetsam man som skulle gå i sin fars fotspår – som arrendator på de skånska jordarna.

Kärlek och familjeliv

Fredagen den 21 mars 1941 gifte sig Gunnar med Ellen Johansson, en livlig och praktisk kvinna från Hjärsåslilla i Knislinge socken. Hon var elva år yngre än Gunnar, men de fann varandra i ett liv där plikten vägde tungt men också vilade på kärlek, respekt och ett gemensamt arbete.

Tillsammans fick de fyra barn. Två föddes före och under kriget – Erik (1932–1998) och Gert (1941–2013) – och två till följde senare. Det blev ett hem präglat av slit, skratt, middagar med kokt potatis och stekt sill, och kvällar där barnen hörde dragspelsmusik eller radions brusande röst från köket.

Bonarp och jordens ansvar

Gunnar kom att tillbringa sitt vuxna liv som arrendator i Bonarp i Färlöv, en plats där han odlade mark, födde upp djur och tog ansvar för sitt lilla hörn av världen. Som så många jordbrukare i 1900-talets mitt levde han mellan tradition och förändring – häst byttes mot traktor, lie mot slåttermaskin, men värderingarna var de samma: arbete, heder och ansvar.

När hustrun Ellen gick bort 1974 var det en tung förlust. Hon hade varit hans fasta punkt i tillvaron – med ett hjärta som slog för både hemmet och barnen. Gunnar fortsatte ensam i nästan ett decennium till, med barn och barnbarn som kom och gick i det gamla huset i Bonarp.

Ett livsverk avslutat

Den 29 mars 1983 tog Gunnars liv slut. Han blev 78 år gammal – en aktningsvärd ålder för en man som slitit med jorden i större delen av sitt liv. Kanske satt han sina sista dagar i köket med kaffekoppen i hand, och såg ut över fälten han en gång brukat. Minnet av Emma och August, av barndomens Kamparp, och av Ellen och barnen i det lilla köket i Bonarp – allt fanns nog kvar i hans tysta blick.

Gunnar Nilsson var inte en man som sökte uppmärksamhet – men han representerade något djupt i den skånska själen: trygghet, arbete och rötter. Hans liv var kanske enkelt – men det var inte litet. Det var stort i det tysta, och betydelsefullt för dem som kallade honom far, make, morfar eller vän.