Yrke Hemmafru

Född 16 juni 1914 i Hjärsåslilla 1, Knislinge (L).

Död 13 december 1974 i Bonarp, Färlöv (L).

Ellen gifte sig fredagen den 21 mars 1941 med Gunnar Nilsson född 29 maj 1905 i Kamparp 1, Gryt (L). Han dog den 29 mars 1983 i Färlöv (L). Ellen var 27 år och Gunnar var 36 år gammal när de gifte sig. De fick 4 barn tillsammans. Erik 1932-1998, Gert 1941-2013, XX, XX. Ellen blev 60 år och hennes make blev 78 år gammal.

-------------------------------------------------

Far Valter Johansson

Född 29 november 1883 i Ronneby (K).

Död 14 september 1951 i Hjärsåslilla 1, Knislinge (L).

-------------------------------------------------

Mor Hilma Johansson

Född 31 mars 1900 i Filkesboda, Vånga (L).

Död 24 augusti 1970 i Sibbhult, Hjärsås (L).

-------------------------------------------------

Fiktiv berättelse om Ellen Johansson:

Ellen Johansson – Hemmafrun från Hjärsåslilla
Ett liv i pliktens, kärlekens och vardagens tecken

Ellen Johansson föddes den 16 juni 1914 i det lilla samhället Hjärsåslilla i Knislinge socken, när Sverige stod mitt i förändring och världen skakades av krig. Föräldrarna Valter Johansson, med rötter i Ronneby, och Hilma från Filkesboda i Vånga, fostrade sin dotter i en tid där sammanhållning, arbetsamhet och enkelhet var livets fundament.

En ung kvinna med ansvar i blodet

Ellen växte upp i en lantlig miljö där livet styrdes av naturens rytm och vardagens plikter. Det var inget liv i överflöd, men ett liv fyllt av närhet, slit och stolthet. Som så många kvinnor i hennes generation fick hon tidigt ta ansvar i hemmet, lära sig konsten att hålla en hushållning flytande – från mjölkning till matlagning, från vävning till barnpassning.

Familjeliv och kärlek i Bonarp

Den 21 mars 1941, på en fredag, gifte sig Ellen med Gunnar Nilsson från Kamparp i Gryts socken. Hon var då 27 år gammal, han var 36 – en stillsam man, förankrad i jorden och arbetet, precis som Ellen själv. Tillsammans slog de sig ner i Bonarp i Färlöv, där de byggde sitt hem och sin framtid.

Tillsammans fick de fyra barn. Först föddes sonen Erik, redan 1932, och sedan Gert 1941. Två till följde efter. Hemmet i Bonarp blev en samlingspunkt där barnens skratt blandades med ljudet av ved som klövs, grytor som kokade och symaskinens rytmiska tramp.

En kvinna som bar mycket – och sade lite

Ellen var inte någon som sökte uppmärksamhet. Hon talade hellre genom sina handlingar än sina ord. Hon var den trygga handen på pannan när barnen var sjuka, den stadiga rösten i stormar av vardag och oro. I en tid då hemmafruar ofta glömdes bort i historieskrivningen, var det ändå kvinnor som Ellen som bar Sverige genom krigstider, ransonering och samhällsförändringar.

Hon följde sina barn genom livets skiften, och trots att hon gick bort redan 1974, endast 60 år gammal, hann hon forma flera generationers minnen. Hennes liv kantades av både prövningar och värme – inte minst sorgen när barnens vägar blev krokiga, men också glädjen när de själva blev föräldrar.

Ett liv i det lilla – som betydde mycket

Ellen Johansson avled den 13 december 1974 i Bonarp, Färlöv, där hon också levt sitt vuxna liv. Hennes make Gunnar levde vidare till 1983, och deras historia lever än i barnbarn och barnbarnsbarn. I hennes liv – så vanligt, men så värdefullt – speglas en hel epok av svensk landsbygd, där kärlek visade sig genom handling, och styrka bar tyst.

Ellen Johansson – en kvinna som aldrig sökte stora ord, men vars liv var en berättelse i sig. En berättelse om ansvar, kärlek, och att alltid finnas där – oavsett.