Yrke Plastarbetare

Född 10 februari 1910 i Brännskulla, Hjärsås (L).

Död 7 januari 1998 i Östra Broby (L).

Ester gifte sig lördagen den 2 november 1940 med Erik Wall född 27 maj 1910 i Västraby 13, Emmislöv (L). Han dog den 14 december 1996 i Östra Broby (L). Ester och Erik var 30 år gamla när de gifte sig. De fick 1 barn tillsammans. Ester blev 78 år och hennes make blev 86 år gammal.

---------------------------------------------------------------

Far Karl Larsson

Född 19 januari 1872 i Virestad (G).

Död 11 februari 1938 i Östra Broby (L).

---------------------------------------------------------------

Mor Hanna (Brännskulla-Hanna) Persson

Född 21 februari 1876 i Brännskulla, Hjärsås (L).

Död 15 mars 1948 i Östra Broby (L).

---------------------------------------------------------------

Fiktiv berättelse om Ester Larsson:

Ester Larsson (1910–1988)

Plastarbetare, maka, mor – och del av en arbetande generation kvinnor som bar samhället vidare i tysthet.

Ester Larsson föddes den 10 februari 1910 i Brännskulla, ett litet samhälle i Hjärsås socken i nordöstra Skåne. Hon var dotter till Karl Larsson, bördig från Virestad i Småland, och Hanna Persson, känd i trakten som "Brännskulla-Hanna" – en kvinna av stark karaktär som satte sin prägel på både hemmet och barnen.

Ester växte upp i en tid där Skåne fortfarande till stor del styrdes av årstiderna och där kvinnors arbete i hushållet, på gården eller i fabriken sällan synliggjordes – men var livsnödvändigt.

Ett liv i kärlek och arbete

Den 2 november 1940 gifte sig Ester, då 30 år gammal, med Erik Wall, jämnårig och född i Västraby, Emmislöv. Deras äktenskap blev ett partnerskap i både hem och företagande. Erik var kvarnarbetare och sedermera kvarnägare – en man som bar vidare arvet från Stenemölla, familjens kvarnverksamhet i Emmislöv.

När Eriks mor gick bort 1954 övertog Erik och Ester boningshus, kvarn och tillhörande byggnader, medan Eriks bror Gösta tog över annan mark. Det blev starten på deras gemensamma ansvar för platsen.

Ester arbetade själv som plastarbetare, ett yrke som blev allt vanligare för kvinnor under efterkrigstiden. Hon var en del av den generation kvinnor som gick från köksbordet till fabriken – och som därmed bidrog till Sveriges industriella framväxt, utan att lämna familjen bakom sig.

Familjeliv och rotfasthet

Ester och Erik fick ett barn tillsammans. Deras liv kretsade kring hemmet, kvarnen, arbetet och familjen. Det var inget glamoröst liv, men ett liv fyllt av kontinuitet, närvaro och arbete i det lilla formatet – något som gjorde bygden stark och sammanhållen.

Ester levde kvar i Östra Broby även efter Eriks bortgång i december 1996, bara två år innan hon själv gick bort den 7 januari 1998, 78 år gammal.

En tyst men viktig länk i historien

Ester tillhörde en generation kvinnor vars liv sällan skrevs om i tidningar, men som formade det moderna Sverige från insidan. Hon bar sitt ansvar med stillhet, förde traditioner vidare, anpassade sig till ett nytt arbetsliv, och gjorde sin del utan att kräva något tillbaka.

Det var kvinnor som Ester som höll kvarnarna rullande, barnen mätta och hemmen levande – oavsett om de stod vid en maskin eller framför en spis. Hon var inte bara maka till en kvarnägare, utan en egen kraft, med rötter i Brännskulla och styrka från "Brännskulla-Hanna".