Yrke Hemmafru

Född 31 oktober 1878 i Västerslöv 29, Kviinge (L).

Död 22 april 1954 i Emmislöv (L).

Emma gifte sig lördagen den 13 augusti 1904 med Sjunne Jönsson Wall född 18 februari 1874 i Slöttarp, Östra Broby (L). Han dog den 28 maj 1970 i Emmislöv (L). Emma var 26 år och Sjunne var 30 år gammal när de gifte sig. De fick 8 barn tillsammans. Edit 1905-1907, Ingeborg 1907-2002, Erik 1910-1996, Gösta 1913-1993, Birgit 1915-2003, Bertil 1918-2011, Dagmar 1920-2016, Ingvar 1922-2000. Emma blev 76 år och hennes make blev 96 år gammal.

--------------------------------------------------

Far Per Bengtsson

Född 30 maj 1842 i Ålsåkra,Kviinge 4, Kviinge (L).

Död 3 mars 1909 i Västerslöv 29, Kviinge (L).

---------------------------------------------------

Mor Anna Jeppsdotter

Född 28 maj 1840 i Färlöv 3, Färlöv (L).

Död 13 december 1922 i Västerslöv 29, Kviinge (L).

---------------------------------------------------

Fiktiv berättelse om Emma Bengtsdotter:

Emma Bengtsdotter (1878–1954)

Hemmafru, mor till åtta, och ryggrad i Stenemöllas historia

Emma Bengtsdotter föddes den 31 oktober 1878 i Västerslöv 29, i Kviinge socken i nordöstra Skåne. Hon växte upp i ett hem där flit, jordnära liv och familjegemenskap stod i centrum. Föräldrarna, Per Bengtsson, mjölhandlare, och Anna Jeppsdotter, var stadigt förankrade i bygden. De lärde sin dotter värdet av både arbete och sammanhållning.

Ett liv i rörelse – vid sidan av Sjunne

Den 13 augusti 1904 gifte sig Emma, då 26 år gammal, med den driftige och företagsamme Sjunne Jönsson Wall från Slöttarp. Han var fyra år äldre, och deras gemensamma resa skulle bli både lång och händelserik. De bosatte sig i Stenemölla, som de köpte 1920 – en gård med kvarn, sågverk och virkesanläggning. Det var ett hem, men också en arbetsplats där hela familjen levde nära det som försörjde dem.

Emma var hemmafru, men hennes roll sträckte sig långt utanför hemmets väggar. I en tid då det inte fanns barnomsorg, färdiglagad mat eller moderna hjälpmedel, var hon hjärtat i hushållet och stödet i makens verksamhet. Hon skötte barn, hushåll, matlagning, tvätt, djur och troligen även bokföring eller kundkontakt – för i ett företagande hem var alla händer viktiga.

Mor till åtta – och förlorare av en

Emma och Sjunne fick åtta barn tillsammans – ett livsverk i sig. Deras första dotter, Edit, dog dock redan som tvååring, år 1907. Det var en förlust som satte spår, men Emma reste sig – och fortsatte att ge sina barn trygghet och framtidstro. De övriga barnen – Ingeborg, Erik, Gösta, Birgit, Bertil, Dagmar och Ingvar – växte upp till att bli långlivade, livskraftiga individer, alla födda mellan 1907 och 1922.

Barnaskaran formade en stark släkt och flera av dem bidrog på olika sätt till bygdens liv och Sveriges historia. Emma kunde med rätta känna stolthet.

Genom eld och återuppbyggnad

År 1938 drabbades Stenemölla av en katastrof: en stor brand ödelade kvarnen, sågverket, virkestorken och stora mängder virke. Det var ett hårt slag för familjens arbete och livsverk. Men Sjunne byggde upp allt igen – och det är svårt att tänka sig att han gjort det utan Emmas tysta men avgörande stöd.

Att hålla samman familj och vardag när allt omkring brinner – bokstavligen – kräver en styrka av det sällsynta slaget.

Ett stilla slut på ett innehållsrikt liv

Emma avled den 22 april 1954 i Emmislöv, 75 år gammal. Hon fick se sina barn växa upp, sina barnbarn ta form, och sin makes livsverk stå kvar efter återuppbyggnaden. Hennes make, Sjunne, levde vidare i ytterligare 16 år, tills han dog 1970 – 96 år gammal.

Tillsammans utgjorde de en central del av Stenemöllas moderna historia, och i deras långa äktenskap – som varade i 50 år – fanns en vardaglig storhet. Emma må ha levt i skuggan av sin mans namn utåt, men utan henne hade inget kunnat byggas.

Ett arv som lever vidare

Emma Bengtsdotters liv är ett exempel på kvinnors osynliga men avgörande roll i det svenska folkets historia. Hon var en mor, en maka, en arbetande kvinna, och hennes livsverk lever än – i ättlingar, i berättelser, och i den jord hon vårdade.