Yrke Hemmansägare,Fabrikör

Född 8 januari 1846 i Västraby, Emmislöv (L).

Död 12 februari 1929 i Gårrå, Österslöv (L).

Hembygdsförenings årsbok 1980. Anders Persson, bonden som blev industriidkare (som han själv kallade sig). Direktör lät för fint i bondens öron. Lille Anders var, enligt vad som berättats en ovanligt kvicktänkt "granner paug", som lekte tills han var 10 år, då allvarets timma slog för "bonnapaugen". Visserligen gick han i skola under 4 år. Anders växte till och det blev tid för övertagandet av Brännskulla för att bli bonde på allvar. Tid blev det nu för frieri, och till häst bar det iväg till "Glimmare" (Glimåkra), där Sissa Månsdotter fanns i djupa skogen vid Rolstorp. "Nu är Brännskullens häst i Rolstorp igen" -ungefär så lät byskvallret. Anders Persson såg bra ut. Finklädd hade han grå hatt (plommonstop). Snygg kostym, regnrocken var blå, med svart sammetskrage, skyddande axlarna. Den räckte till midjan och väl det. Han gick något varsamt, bar stödkorsett efter en ridolycka, kanske sviterna efter frierifärderna till Glimåkra. Han ville  gärna tyda allt till det bästa. Obotlig optimist som han var. Varje morgon då han vaknat sjöng han en religiös sång som han själv författat. Han inte bara sjöng varje morgon, han spelade tvärflöjt, ett för tiden ovanligt instrument. Övertog stenbrytningen från sin fader. Ägare av Bränskulla-bergen var Anders, han ordnade jobb åt många bönder som övergav lantbruket för att bli stenbrytare, det var dom som inte var rädda att få gå 2 mil om dagen för att komma till sitt jobb. Anders körde tre brott. Han slet hårt från kl. 6 på morgonen till kl. 6 på kvällen, med avbrott för 1 timmes middagsrast. Sten, och det hette han inte, han hade ett ord om sig att vara den främste blockkusken i Brännskullabergen, han skötte piskan som en cirkusartist. Vilda historier drogs det upp i bergen. Delvis för att hålla humöret uppe under svåra arbetsförhållanden. En gubbe kom en dag till berget med en grankotte som pålägg på "maden". Under det att de andra frågade varför, svarade han med ett leende. "Magen blir så gla av att se korv". Sissa var lika mycket pessimist som Anders var optimist. Anders skickade sin dotter Hanna till Tyskland och Österrike för språkstudier, för att hon sedan skulle kunna sköta transaktioner och korrespondens med utlandet. Hon var en företagsam och äventyrslysten flicka för sin tid, som på ett utomordentligt sätt hjälpte sin fader med industrin. Liksom fadern var hon, om än ett strå vassare, poet. Anders hade god hjälp av sin hustru, hon månade om allt och alla. Den tysta och arbetsamma som fanns i bakgrunden, men som sällan syntes. Jämnt sin man behjälplig. Här kan nämnas, att den första telefonen i bygden fanns i Bränskulla. Telefonledningen till Immeln hade Anders själv ombesörjt, med den följden att Sissa, barnen och pigorna med jämna mellanrum fick avbryta sysslorna för att springa med telefonbud till folket i bygden.Hade i Innanläsning: ab Hade i Kristendomskunskap: b Spelade tvärflöjt och författade dikter. Engagerad i Skånes Missionssällskap bildadelokalförening i Brännskulla. Anders och Sissa höll även i  söndagsskolan för barnen. Anders Persson var förmyndare och tog hand om Ola Johnssons barn Hilda när Ola gått bort. 23 mars 1890 öppnade den första expoateringen av svart granit i Gendenryd i Hjärsås socken, två dagar senare öppnades stenbrytningen i Kittekull (Brännskullabergen) Ägare till Brännskullabergen var Anders P. Anders Persson höll själv i brytningen av sten i detta brott och blev nu "industriidkare" istället för bonde. Anders var även en av initiativtagana till Brännskulla Blåbandsförening (nykterhetsförening) På jubeleumsutställningen i Stockholm 1897 var Anders Persson representerad med förädlad sten ifrån Brännskulla senare även på världsutställningen i Paris 1900. Han skickade sin dotter Hanna till Tyskland och Österike förspråkstudier för att hon skulla kunna sköta korresondensen med utlandet i stenverksamheten.Så gott som all sten föräldades i Tyskland. Hanna var liksom fadern poetiskt lagd och publicerade 1895-96 ett antal dikter i Sydsvenska veckobladet och i Svenska Morgonbladet under signaturen Brännskulla-Hanna el B. H-a Flyttade på gamla dagar till Emsfors kvarn där han uppförde ett stensliperi Seperatist och tillhörande den s.k. Waldenströmska riktningen,

Anders gifte sig fredagen den 2 april 1875 med Sissa Månsdotter född 2 november 1842 i Rolstorp, Glimåkra (L). Hon dog den 11 april 1899 i Brännskulla, Hjärsås (L). Anders var 29 år och Sissa var 33 år gammal när de gifte sig. De fick 5 barn tillsammans. Hanna (Brännskulla-Hanna) 1876-1948, Nils 1878-1967, Maria 1880-1954, Karin 1882-1887, Thilda 1884-1887.

Anders gifte om sig tisdagen den 31 december 1901 med Thilda Olsdotter född 2 september 1860 i Simontorp 4, Glimåkra (L). Hon dog den 24 mars 1940 i Gårrö, Österslöv (L). Anders var 55 år och Thilda var 41 år gammal när de gifte sig. De fick 1 barn tillsammans. Per 1903-1986. Anders blev 83 år  och hans första hustru blev 57 år samt hans andra hustru blev 80 år gammal.

--------------------------------------------------

Far Per Olsson

Född 19 april 1804 i Brännskulla, Hjärsås (L).

Död 27 juni 1889 i Brännskulla, Hjärsås (L).

--------------------------------------------------

Mor Sissa Olsdotter

Född 29 mars 1821 i Oppmanna (L).

Död 18 januari 1904 i Brännskulla, Hjärsås (L).

---------------------------------------------------